What the fuck ska jag skriva nu då? Hur söran ska jag formulera de senaste tre (som för övrigt känns som tio) dagarna. Nä. Jag börjar med ett litet inlägg om student- och skolavslutningsdagen!

 

Jag må ha ännu ett år kvar på gymnasiet men trots detta var jag i extas över att det äntligen var studenten! Ofta behövde jag påminna mig själv om att det faktiskt inte är jag som tog studenten i år… men mitt leende var lika brett trots det!

Efter champagnefrukost på savannen rullade den mycket kreativt dekorerade bussen in på skolans fotbollsplan spelandes dånande musik. Ut ramlade elva överlyckliga studenter som överväldigades med kramar och skrik! Sen var det dags för uppställning på balkongen för att sen glida ner för rutschkanan en och en. Eftersom blommor är så fruktansvärt billigt i Kenya så fick varje student riktigt himla ont i nacken!

Under skolavslutningslunchen krampade min mage av skratt. På vackert dukade bord och med bästa vänner åt vi potatissallad och allt vad det heter. Tal, musik och ”dans” framfördes genom lunchen som var nå så fruktansvärt underhållande. Alla våra interna skämt och upplevelser formulerades i rim och sång inför hela skolan. Det ena talet var mer klockrent än det andra. Helt plötsligt drog blyga Moa upp på scenen och sjöng vacker opera. Trine och Linnea tog i för kung och fosterland med deras ”ljuva” stämmor till Time to say good bye utantill på italienska på ett mycket oklart vis. Stockholmsbrudarna hade skrivit en rapp om skolan. What didnt go down during this lunch?

 

Kockan fem satt alla elever och lärare i skolbussarna på väg till Karen Coffee Garden. På väg dit åkte vi förbi en död man som låg i diket. Ganska sjukt. Väl där var det mingel i trädgården och middag i det stora tältet. Thilde och jag höll tal och Linnea A och studenterna fick sig ett rejält firande. Till kvällen blev det Tree House och himla många skratt. JAg har än idag träningsverk i benen från allt dansande den kvällen. Jisses.

Annonser